Överreaktioner i ett större perspektiv

Aktiekurser tenderar att röra sig i en jämviktspendling där det omväxlande sker överreaktioner på nedsidan och uppsidan, oavsett huvudtrendens riktning. Det handlar helt enkelt om när en aktiekurs når en överköpt eller översåld nivå, men problemet är att definiera de nivåerna och ifall man har någon nytta av det. Trendar det uppåt så är det sällan särskilt effektivt att sälja bara för att en indikator visar på överköpt. Betydligt bättre är det då att följa trenden och istället köpa när kursen pendlar tillbaka och kommer ned på översålda nivåer. Det kan vara en enkel och bra strategi i sig, men det kan förstås även kombineras med andra variabler.

Även i ett större tidsperspektiv kan man ha nytta av det här genom att ha koll på när börsen som helhet kan anses ha gått upp eller fallit "för mycket". Här blir det ännu viktigare att kombinera det med andra variabler då det isolerat kanske inte hjälper särskilt mycket. För ett tag sedan visade jag hur avståndet till 200-dagars medelvärde kan visa på överreaktioner, se mer i inlägget "Historisk börskrasch ger köpläge?" Följande två grafer visar den långsiktiga börstrenden och perioder där det skett överreaktioner i relation till en trendlinje. Den första grafen kan tolkas rätt negativt för börsutvecklingen medan den andra ger en ljusare bild.

Den första grafen visar S&P 500-index sedan 1871 fram till dagens datum. Kursen är inflationsjusterad och den röda linjen pekar ut den långsiktiga trenden som svagt stigande. Under långa perioder har index befunnit sig ovanför trenden och alltså gått mycket starkt, för att sedan falla tillbaka en bra bit under trenden. Avviker index väldigt mycket från trenden så kan det alltså ses som rejält överköpt/översålt.



Några viktiga tillfällen är t.ex. 1920-talet då börsen avvek som mest med -60% från trenden. Mot slutet av 20-talet steg börsen kraftigt och avvek istället med +78% på uppsidan. Därefter kom den stora depressionen som åter fick index att falla kraftigt. Notera nu toppen vid år 2000 där index avvek med hela +154% från trenden och trots årets börsnedgång är kursen fortfarande över trenden. Tidigare överreaktioner på uppsidan har alltid följts av en motreaktion och istället en överreaktion på nedsidan. Blir det så även den här gången indikerar det alltså att det kan bli betydligt lägre nivåer de närmsta åren. Ifall börsen ska överreagera på nedsidan lika mycket som tidigare i historien så indikerar det att S&P 500 ska mer än halveras från dagens nivå och falla ned mot 400-nivån...

Den andra grafen visar också S&P 500-index sedan 1871 men med en alternativ beräkning av inflationen. Under 1980-talet ändrades nämligen beräkningen av konsumentprisindex så en del anser att dagens officiella inflationsstatistik är missvisande. Grafen använder här den beräkning som gällde fram till 1982 och det ger en något annorlunda bild av läget. Toppen år 2000 var ändå den största avvikelsen från trenden någonsin men i nuläget har index redan fallit ned en bra bit under trenden. Denna grafen indikerar alltså att större delen av korrigeringen redan bör vara klar och att nästa steg blir att röra sig upp mot trenden igen.



Beroende på vilken inflationsdata som används så ger det alltså två rätt skilda bilder av om börsen nu har rört sig "för mycket" på nedsidan eller inte. En sak som kan tala för den alternativa beräkningen av inflationsdatan (andra grafen) är att det faktiskt är den beräkningen som använts historiskt så för att vara konsekvent bör den också användas efter 1982. Å andra sidan är det den officiella datan som rapporteras av media och används i de flesta beräkningar. Den tredje och sista grafen visar just skillnaden i den officiella och den alternativa beräkningen.



Källa till de tre graferna är Doug Short.