Historisk börskrasch - del 2

De amerikanska börserna rasade återigen på torsdagen och S&P 500-index var ned hela -7,6%. Jag har just nu ingen riktigt lång historik, men bara den här veckan har S&P tappat -17,2% och det kvalar säkerligen in som en av de sämsta veckorna någonsin. Sett över de senaste 25 åren är det den näst största veckonedgången, bara slaget av -87 då det föll -45,9% (!) under en vecka från stängning fredagen innan till veckans lägsta punkt.

Bifogad veckograf säger egentligen mer än ord, det är rena vattenfallet vi ser just nu. S&P börjar nu faktiskt närma sig botten från 2002, vilket jag haft som ett mindre sannolikt "worst case"-scenario, vilket jag kanske får anledning att flytta ned ännu lägre framöver. Det är nu fler och fler indikatorer som når extremnivåer men när börsen befinner sig mitt i en krasch kan det utan problem röra sig många procent ytterligare innan det ger något utslag och motreaktion. En viktig sak som saknas för en större upprekyl är en rejäl reversal, alltså att det öppnar ned för att vända upp med kraft fram till stängning.

Jag märker när jag läser runt vad andra analytiker skriver att merparten har blivit överraskade av kraften i den här nedgången, vilket även jag har blivit, och att de mål som satts upp på nedsidan i de flesta fall redan är uppnådda. Det är oerhört lätt att hamna snett i de här snabba rörelserna så små positioner är att rekommendera och att köpa in sig för hela depån bör man vänta med. Det kan vara så att vi befinner oss i slutskedet av kraschen, men det kan likaväl vara så att vi bara är halvvägs. Det gäller att ha kapital kvar när nästa bullmarket startar...